2013-01-23
20:05:49
Angelägetfestival
Kalla oss jävla esteter eller andra nedlåtande ord och påståenden, men kalla oss aldrig obegåvade eller dåliga, för igår på festivalen var vi så jävla grymma ska ni veta, sjukt bra var vi! Detta är bilder på min klass(dom stora bilderna är på klassen) och så på 2orna! :) Vi rockade scenen och hade roligt!, för att ha roligt är väll ändå det viktigaste? :) Detta vill vi göra om! Att jag valde estet och just denna skola var nog mitt bästa val jag gjort, annars skulle jag inte haft dessa fina klasskamrater och kanske inte kunnat vara den jag är. Man blir accepterad som man är i våran klass och man får vara barnslig utan att någon tycker att man är helt knäpp! Dock är väll alla i klassen lite knäppa :* . Har dock inte bilder när jag och sara spela, eller när lina och joanna. Men alla var superfina och duktiga! Och teatern våra 3 teaterapor gjorde var oxå grym! Och kolla på "kuben" här nedanför med bilderna, den har våra bildare gjort! Dagen var lyckad fast att humöret åkte upp och ner. Men det får man ta!
(fanns superfina bilder på andra sidan med som jag tyvärr inte fick med)
Sen sjöng vi afrikanskalåtar i stämmor och en cano + dansade! :)
Efter att jag spelat min egenskrivna låt kom det även fram en kvinna som erbjöd mej ett "gigg" på fregatten för att spela upp mina låtar jag skrivit! Lite kul! Jag har alldeles för dåligt självförtroende och vet inte hur många gånger jag gråtit för att jag känner att jag är så dålig, måste byta linje, känt mig värdelös på allt de jag älskar. Och vet inte hur många timmar jag spenderat i att bara ligga i sängen och stirrat in i väggen i ett försök att försvinna. Jag känner mej aldrig tillräckligt bra och jämför mig så mycket med mina extremt duktiga klasskamrater. Men dom minutrarna jag står på scen och sjunger och spelar så känns allt perfekt, då känns det som att jag faktisktkan något, att jag kan lyckas med något, applåderna man får gör hjärtat varmt och man får nästan bli dragen ner från scen. Helst skulle jag nog velat stå där o sjunga hela dagen och aldrig sluta. För just då mår jag bra, och den lilla stunden gör mycket. Men så fort jag stiger av scenen och det är över blir allt som vanligt och jag känner mej patetisk och värdelös igen. Får flytta upp på scenen! :D (printscreena en bild från filmingen när jag o sara sjöng I will lead you home, så dåligt kvalité)
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Underbart, är stolt. Du ska också vara det. Vi gjorde det tillslut och allt löste sig. Allt gick så bra bara, wiie<3